Skogspromenad.

Jag och tjejerna blev rejält skrämmda i skogen idag på vår promenad. Det dök upp en STOR långhårig Schäfer från ingenstans och började jaga Lova. Jag blev helt iskall av skräck. Det var svårt att se om den var arg eller bara ville "leka". Jag hann tänka att det var tur att hon hade sitt täcke på sig om den skulle hugga henne.

Det är tur att Lova är så snabb som hon är för hon hann fram till mig och ställde sig bakom mig, jag hamnade mellan henne och Schäfern. Från någonstans plockade jag fram en lugn men betämd stämma som sa STANNA, och tänk er att det gjorde den (pust).

Precis då dök det upp en hysterisk matte som höll på att skrika lungorna ur sig, NIKITA KOM HIT! Hon var så arg så hunden stirrade på henne med rädd blick men inte gick hon dit (vem kunde klandra henne). Då sade jag åter med en lugn men bestämd röst, Nikita gå till matte, och det gjorde hon!!!!

Matten till Schäfern (som nu slutat skrika) frågade om det hade hänt något med mina hundar men jag kunde lugna henne(och mig själv) med att allt var ok.

Under all uppståndelse glömde jag helt bort Diva men hon stod lugnt bredvid Lova bakom mig alldeles tyst, när jag tänkte efter var det ingen av mina som sade ett knyst under hela tiden.

Vi fortsatte vår promenad i skogen och jag tittade på mina härliga tjejer som fortsatte som om inget hänt, tänk vad lycklig man kan vara av att ha två Dptjejer.